Underbara barn!

 

Efter en lite mer stressig start med 2 timmars försening hos SJ och brandutrymning på centralen så hade jag privatkurs med min fina elev Ulrica. Vi tog lite nya bilder på henne, hon är så himla go, genuin och duktig, är lite ledsen att vi snart är klara med hennes kurs, hon har gått 15 timmar hos mig. 

 

Efter kursen gick jag till Stadshuset för en barnfotografering. Det var Olivia och hennes lillasyster Bianca som var modeller tillsammans med sina föräldrar. Detta var en sån familj jag bara kände direkt att jag tyckte om mycket, föräldrarna var lättsamma, glada och roliga och barnen var lite smått tokiga men helt underbara. Storasyster Olivia (som ville vara assistent på bilden) var en exakt kopia av mig själv när jag var liten. Ville stå i strålkastarna och dansade, sjöng, sprang runt och gjorde massa roliga charader, helt fantastisk liten tjej! Hennes lillasyster Bianca var väldigt bestämd med vad hon ville göra och inte, men efter lite småknep så fick jag henne att både springa, dansa och skratta under paraplyet utan problem. Jag bett föräldrarna berätta lite mer om sina barn för att jag lättare ska kunna förbereda fotograferingen och fick då höra att dem älskade prinsessor. Jag tog därför med två av mina tiaror jag har hemma för bröllopsworkshops, tjejerna blev HELT lyriska och när Olivia frågade var jag köpt dem kändes det helt rätt att ge dem till tjejerna, de blev så glada ♥ Jag hade frågat på min kurssida innan om någon ville följa med och se hur jag jobbade och Lina fick följa med och filmade även en snutt när jag dansade med Olivia, finns på min snapchat, lovebyemelie. 

 

När vi skulle gå så kramade Olivia mig flera gånger och sa att hon ville träffa mig fler gånger, att om dem ska fotograferas fler gånger så måste det vara just jag som gör det. Gissa om det gjorde mig lycklig! Det är exakt sånt som gör att jag älskar mitt jobb så mycket, den "bekräftelsen" är den bästa belöningen i mitt jobb, att barnen haft roligt! Det var ju också oundvikligt att inte tänka på Paulina efter fotograferingen då hon och Olivia är/var nästan lika gamla, dessutom var lillasyster lika gammal som Micaela när det hände också. De påminde också mycket om varandra i sättet men istället för att känna mig ledsen eller sorgsen kände jag bara mig glad. Det kändes fint istället för ledsamt och det gör att jag kände mig ännu gladare efter fotograferingen när denna fina familj gav mig den känslan ♥ Jag har redan kikat igenom bilderna och konstaterar att den redan klättrat VÄLDIGT högt upp på min lista, längtar tills jag ska visa bilderna för föräldrarna!